Med en sådan vänster behöver S ingen höger

2011-01-19

Efter valet har Socialdemokraterna lämnat walk over i den politiska debatten, med rasande opinionssiffror som följd. Det lämnar fältet fritt för Moderaterna, trots att Fredrik Reinfeldt är i stort sett lika frånvarande som Mona Sahlin.
Utan opposition behöver regeringschefen inte anstränga sig för att vinna nya anhängare.

Det socialdemokratiska sorgearbetet lunkar på i den takt som är möjligt inom ett parti som just nu bara kan stå på benen med hjälp av rollator. Var det hela landar ges på extrakongressen i mars, men av det som hittills sipprat ut är färdriktningen given: Det är fortsatt marsch högerut som gäller.

Redan veckorna efter valet angavs tonen av partiledarpretendenter som Thomas Östros, som bejakade högeralliansens skattepolitik, och Sven-Erik Österberg, som gjorde helt om i frågan om a-kassan.

Att högersossar går åt höger är inget att förvånas över, invänder den som ännu hyser hopp om en vänster inom det socialdemokratiska toppskiktet. Kanske fick de förhoppningsfulla en liten tankeställare när den föregivne vänstermannen Morgan Johansson snart nog trädde fram med samma högerbudskap, men hoppet är som bekant det sista som överger människan.

Så vad med Veronica Palm, den föregivna vänsterns drottning och en av dem som pekas ut som tänkbar partiledare efter Mona Sahlin? Till den frågan vill vi säga att hoppet om en sossevänster börjar likna den välkända ramsan som slutar med att ”så blev det ingen kvar”.

I Dagens Industri (15/1) tar Veronica Palm vid där Östros och Österberg började, genom att döma ut förmögenhetsskatten, vilket är signal nog, men framförallt genom att efterlysa en bred parlamentarisk uppgörelse om skattepolitiken, typ den skattereform till förmån för de rika som Socialdemokraterna och Folkpartiet drev igenom 1990-91.

Utspelet är så anmärkningsvärt att kapitalistorganets ledarsida går i taket av ren förtjusning. En långsiktig skatteuppgörelse, beställd och dirigerad av Svenskt Näringsliv och med det såta paret M och S som garanter är precis vad kapitalisterna vill ha.

Den som lever i det förgångna kan hävda att Socialdemokraterna länge strävat efter breda uppgörelser kring stora framtidsbeslut, något som den lama ankan Mona Sahlin gjort till något av sitt politiska testamente.

Men det var skillnad då Socialdemokraterna ännu var statsbärande parti med möjlighet att påverka uppgörelserna inom de ramar som alltid bestämts av kapitalismens behov. Den uppgörelse som Veronica Palm trånar efter och som Dagens Industri saluterar innebär att Socialdemokraterna erbjuder sig att skriva under på högerregeringens politik, om de bara får möjlighet att sitta med vid förhandlingsbordet och påverka något lite.

Detta innebär faktiskt att den föregivna vänsterkvinnan Veronica Palm går ett steg längre än högergubbar som Östros och Österberg. Palm vill inte bara anpassa det egna partiets politik till högerns problemformuleringsföreträde och det som anses opportunt i den s.k. medelklassen, utan hon vill att det egna partiet helt sonika skall kapitulera för högern. Med en sådan vänster behöver Socialdemokraterna ingen höger.

I de socialdemokratiska valanalyser som hittills presenterats sägs det regelmässigt ”vi upplevdes som omoderna och i avsaknad av framtidsagenda”, som i den analys som i veckan presenterades av partidistriktet i Stockholms län.

Analysen kan synas relevant, om det inte vore för de lika regelmässiga slutsatserna, som säger att det var fel att kräva högre skatter för de rika och ännu mer fel att säga nej till skattesubventionerade pigor. Modernitet är att överge det lilla som finns kvar av rättvis fördelningspolitik, vilket kräver en framtidsagenda som fullt ut bejakar en alltmer egoistisk medelklass.
Som vänsterkraft har ett sådant parti ingen framtid.

Analysen är rätt. Dagens Sverige ropar efter en radikal framtids-agenda, efter en socialistisk samhällsvision som ifrågasätter kapitalismens krassa kontant betalning och som sätter värden som humanitet, jämlikhet, solidaritet och planmässig utveckling i förgrunden.

Se där den stora framtidsutmaningen för den vänster som socialdemokratin sagt adjö till.