Lögn, förbannad lögn och bostadsstatistik

Den kapitalistiska marknaden duger inte till att sörja för mänskliga rättighet som bostaden utgör. Allas rätt till en bostad kräver helt andra tag; kräver att staten och kommunerna återtar makten över bostadspolitiken genom ett rejält bostadsbyggnadsprogram, som under den sociala bostadspolitikens glansdagar. Finansieringen utgör faktiskt inget problem. Stoppa aktiespekulationen med våra pensionspengar och använd istället AP-fondernas pengar till långsiktiga

2010-08-20

I går gick nyheten som en löpeld genom etermedia. Bostadsbyggandet slår minsann alla tiders rekord. Eller åtminstone ökningen av antalet påbörjade nybyggnationer, som ökade med hissnande 61 procent första halvåret 2010 jämfört med första halvåret 2009.
Rapporteringen är ett paradexempel på att det finns tre former av lögn – lögn, förbannad lögn och statistik.

Givetvis är det sant att antalet nybyggnationer av lägenheter har ökat jämfört med i fjol. Enligt Statistiska Centralbyrån, SCB, som står för statistiken, påbörjades 12450 hyres- och bostadsrätter första halvåret 2010 att jämföra med 7732 första halvåret 2009, en ökning med just 61 procent.

Men då hör det till pjäsen att 2009 var ett riktigt skitår för byggandet. På grund av finanskrisen. Om vi istället jämför med 2008, då finanskrisen bara var i sin linda, så är ökningen genast utraderar och jämför vi med 2006, som är det bästa byggåret under 2000-talet, så uppvisar första halvåret 2010 en minskning av nybyggnationen med 30 procent.

Vet för övrigt att antalet färdigställda lägenheter under första halvåret 2010 var 40 procent färre än under första halvåret 2009, allt enligt samma SCB-rapport. Utifrån samma källa kunde alltså de braskande nyhetsrubrikerna varit de motsatta: ”Dramatisk minskning av antalet nya lägenheter”.

Ändå är dessa siffror bara krafs i marginalen. Eftersom nybyggnationen av lägenheter bör ställas i relation till bostadsbehovet, inte till vad marknaden lyckats åstadkomma året eller åren innan.

En sådan jämförelse skalar bort allt skimmer från glädjesiffrorna. Enligt Boverket behövs det 19000 nya lägenheter per år bara i Stockholm för att täcka behoven. I landet som hel anger Hyresgästföreningen behovet till 40000 nya lägenheter per år. Den nuvarande takten i byggandet kommer knappt upp till hälften av detta behov.

Det allvarliga är att detta bostadsbyggande på sparlåga pågått ända sedan början av 1990-talet, då bostadssubventionerna avskaffades och staten frånsvor sig allt ansvar för byggandet. 1991 byggdes det just 40000 nya lägenheter. Därefter kom raset. Under resten av 90-talet byggdes det som mest 10000 nya lägenheter per år och under 2000-talet har nybyggnationen bara kravlat sig över 20000 några enstaka år.

Sparlågan är tydlig i jämförelse med våra grannländer. År 2007, som var ett bra byggår enligt svenska mått, påbörjades 3,2 nya lägenheter per tusen invånare i Sverige, att jämföra med 4,6 i Danmark, 5,9 i Finland och hela 7,1 i Norge.

För att täcka behoven borde vi alltså som minst komma upp till Norges takt, dvs nybyggnationen måste mer än fördubblas. Men det vare sig kan eller vill den kapitalistiska marknad som numera styr över bostadspolitiken. Lite bostadsbrist gör gott för profiten!

Slutsatsen är given. Den kapitalistiska marknaden duger inte till att sörja för mänskliga rättighet som bostaden utgör. Allas rätt till en bostad kräver helt andra tag; kräver att staten och kommunerna återtar makten över bostadspolitiken genom ett rejält bostadsbyggnadsprogram, som under den sociala bostadspolitikens glansdagar. Finansieringen utgör faktiskt inget problem. Stoppa aktiespekulationen med våra pensionspengar och använd istället AP-fondernas pengar till långsiktiga bostadsinvesteringar, det ger bättre utdelning för såväl pensionärerna som för samhället.

Sjösätt därutöver ett lika rejält ROT-program för upprustning av allmännyttans i långa stycken djupt förfallna fastighetsbestånd och gör det innan det är för sent.

Skanska, NCC med flera kapitalistiska byggbolag må vara nöjda med att deras värsta byggkris är över, åtminstone för stunden. Men bostadskrisen är inte över och den kan inte döljas genom ljug med bostadsstatistik.